Ja, nu blir det ett lite deppigare inlägg...

Vaknade i tisdags av att det gjorde "lite ont" på vänster sida av magen, på ett ungefär, går på toa och det blir bara värre och värre, tillslut kändes det som om nån högg med kniv eller nåt sånt...nåväl, med hjälp av hotellägaren tar jag mig till närmsta klinik som har 24 timmars räddningstjänst, men dom öppnar inte förrän åtta på morgonen, så det blir till att sitta och vänta i en halvtimme utanför innan första sköterska dyker upp. Får träffa doktorn tillslut, som kommer till slutsatsen att det troligtvis rör sig om njursten. Smärtan bara tilltar, så dom ger mig en sptruta med nåt dundermedel som fick en att sväva på moln...=) Tillslut bestämmer dom sig för att skicka mig till Bangkok hospital på på Phuket, vilket medförde en ca fyra timmar lång transport i ambulans.

Väl på plats på sjukhuset blir det först vanlig röntgen, sedan en sån där CT-scan och bara för att vara på den säkra sidan kollar dom med ultraljud. Och mycket riktigt, nog är det en sån där liten njursten som sitter och jävlas. Men den var inte större än knappa sju mm, så det kunde väl vara värre...

Efter det får jag träffa farbror doktor som förklarar att han tänker göra en sån där "shockwave"-behandling för att bryta upp stenen i mindre bitar. Men det kommer ske först dagen efter! Sen kom det två damer med en pärm med olika rumsalternativ jag kunde välja mellan, vart och ett noga specificerat med vad som ingick. Det jag valde ingick det t ex tre mål mat, ett ombyte sjukhuskläder per dag, och till och med övervakning av sköterskor! Allt till det fashionabla priset av 6000 bath/dygn. När jag väl kom upp på rummet var jag inte säker på om jag checkat in på ett lyxhotell eller blivit inlagd på en vårdavdelning...=)

Torsdagen inleddes med en röntgen, och sen vidare för första shockwavebehandlingen. Det var en lustig liten maskin. Först blev man fastklämd mot en stor blåsa, och sen började en grej inne i blåsan picka. Efter en stund kändes det som om nån stod och slog på magen med ett järnspett och slägga. Då var det dags för första dosen smärtstillande...efter en timme ungefär fick dom avbryta, då gjorde det helt enkelt för jävla ont. Tillbaks till rummet för att halvsova mig igenom dagen. Och det gick nästan, nån gång på natten när smärtan blev för svår var det dags för nästa spruta med, jag antar det var morfin, och nya flygturer bland molnen...

Sen på fredagen var det dags för en ny omgång i shockwavemaskinen, och efter det hade stenen brutits upp i mindre bitar som det nu "bara" är att pinka ut...

På lördagen var det dags att åka tillbaks till Koh lanta, men det drog ut på tiden, tillslut blev det försent att åka eftersom färjorna ut till Lanta slutar gå vid halv tio ungefär. Så det blev till att övernatta på hotell och idag söndag blev det privattaxi tillbaks hit till Lanta. Och allt detta betalades naturligtvis av försäkringsbolaget! Den totala vårdkostnaden för tre dagar hamnade säkert runt 250 000 bath...

Och just det, som lök på laxen, grädde på moset, spiken i kistan eller vad ni nu vill använda för uttryck, kom läkaren och sa: "du har lite högt blodsocker, jag vill att du ska träffa våran diabetesläkare..."

Så just nu vet jag inte riktigt vad som händer, lusten att stanna kvar här har liksom försvunnit. =(