Mitt sista inlägg från Thailand för den här gången. Och eftersom jag knappt har skrivit några inlägg blev det väl inte så intressant för er att läsa, ni som väl har hittat hit...

Men det här kommer bli mitt allra bästa minne från Thailand:

Ja, då är man inne på sista månadens vistelse i Thailand, och det känns ganska märkligt...visserligen har jag redan bestämt mig för att komma tillbaka ganska omgående, eftersom Sverige inte känns som hemma längre. 1:a augusti landar jag på svensk mark, och om allt går som jag vill är jag tillbaks i Thailand i början på Oktober...

Jahopp, då var mitt äventyr på Koh Lanta över nu då. Tänk att 5½ månad kan gå så himla fort. Och jag längtar redan tillbaka...fast jag är ju inte riktigt färdig med Thailand än, först ska jag ha lite semester, och då i Kuala Lumpur, Malaysia dit jag har kommit idag. Får väl se om jag uppskattar storstadsmiljön i nästan två veckor nu då...

Avskedsfest igår för oss två som snart lämnar Koh Lanta. Det var jättekul. Idag känns det mindre kul...

Som sagt, vädret har varit ganska pissigt här den senaste tiden. Plus att havet har gått på ganska hårt på stranden. Var ner en sväng idag och kollade läget, och det var inte sådär kul att se.

Den senaste tiden, ca 1½ vecka kan sammanfattas såhär: regn och strömavbrott. Och lite blåst. Längsta strömavbrottet var förra söndagen, ca 12 timmar. Från lunchtid till 10 på kvällen. Blev lite drygt efter klockan sju när solen gått ner, mörkret var ganska omfattande. Sen att försöka sova var bara att glömma, blev ganska varmt och fuktigt inne på rummet. Sen har det varit strömavbrott i princip varje dag av olika längd. Och naturligtvis under skoltid, och då blev det jobbigt på allvar. Sju elever och två lärare i ett litet klassrum värmer på ganska bra...

Under ett av strömavbrotten kan få till lite lustiga bilder, här är det en väldigt färgglad tuk-tuk som åker förbi.

Ja...nu är det fyra veckor kvar i skolan för min del. Egentligen skulle det vara åtta veckor, men jag sparar fyra till nästa gång jag åker ner hit. Så det blir lite extra semester istället innan hemfärd.

Annars händer det inte så mycket här. Hela ön känns ganska öde, inte många turister som hittar hit vid den här tiden på året. Längs stranden har i princip allt stängt, vissa dagar kan man vara princip helt ensam på stranden, vilken känns lite märkligt med tanke på att stranden är några kilometer lång...

Over and out for now.

Ett inlägg...

Okej då, jag får väl göra en liten uppdatering för dom som ev. fortfarande hittar hit. Jordbävningen igår utanför Indonesien kändes även här på Phuket där jag för tillfället befinner mig. Satt och läste vid min bungalow när det började gunga. Kändes lite...annorlunda... Eftersom det hade utfärdats en tsunamivarnin evakuerades vi hill ett närbeläget utsiktstorn uppe på ett berg och väntade på att tsunamin skulle dra in. Men det enda som hände var att vattnet i Chalong bay drog sig tillbaka, men sen hände inget mer. Som tur var. Sen blåste faran över, och vi återvände till hotellet. Och nu väntar vi bara på att få fira nyår i morgon fredag!

Skolresa.

Jaha, man ska kanske kladda ner några rader igen då...vad har hänt sen sist? Tja, skola, skola, skola...

Men igår var vi på en liten utflykt med skolan. Vi åkte vid nio på morgonen, och det första stoppet blev vid första färjeöverfarten efter ca fem minuters färd. Vänta. vänta, vääääänta...tillslut kom vi ombord körde vidare till nästa färjeöverfart. Och gissa vad som hände? Vi fick vänta ännu mer! Thailand är roligt. Men tillslut kom vi över till fastlandet och satte fart mot Krabi och första delmålet, som var Tiger cave temple, eller Wat Tham Seua som det heter på thai.

Men det riktigt häftiga med det här templet låg uppe på berget, och då var man tvungen att använda den här:

Nackdelen var det här:

Så tyvärr, det blev inga bilder från toppen denna gången...

Dessutom fanns det en hel drös med små apor med:

När vi var klara vid templet blev det matpaus i ett stort varuhus, tyvärr fanns det ingen tid över för shopping, så det får vänta till ett senare tillfälle. Sen gick färden vidare till nåt som hette "the emerald pool" och såg ut såhär:

Efter det gick förden vidare mot en varm källa, och det var en upplevelse att bada i. Det var en liten fors som kom uppifrån berget, och det hade bildats pyttesmå bassänger där man kunde bada, det häftigaste var att vattnet hade en temperatur på ca 50 grader. Så det var nog första gången jag legat i vattnet och blivit ordentligt svettig!

Där låg vi och plaskade tills det blev mörkt, och det blev dags att sätta sig i bussen för hemfärd. Och som tidigare, blev det en låååång väntan vid varje färjeöverfart, så vi var inte tillbaks hemma vid nio på kvällen. Så det blev en sen middag...

P.S. Emma, den här är till dig...

Fick en liten släng av hemlängtan nyss. Det är alldeles för lungt här. Saknar mina katter som håller en sällskap...

Ja, nu blir det ett lite deppigare inlägg...

Vaknade i tisdags av att det gjorde "lite ont" på vänster sida av magen, på ett ungefär, går på toa och det blir bara värre och värre, tillslut kändes det som om nån högg med kniv eller nåt sånt...nåväl, med hjälp av hotellägaren tar jag mig till närmsta klinik som har 24 timmars räddningstjänst, men dom öppnar inte förrän åtta på morgonen, så det blir till att sitta och vänta i en halvtimme utanför innan första sköterska dyker upp. Får träffa doktorn tillslut, som kommer till slutsatsen att det troligtvis rör sig om njursten. Smärtan bara tilltar, så dom ger mig en sptruta med nåt dundermedel som fick en att sväva på moln...=) Tillslut bestämmer dom sig för att skicka mig till Bangkok hospital på på Phuket, vilket medförde en ca fyra timmar lång transport i ambulans.

Väl på plats på sjukhuset blir det först vanlig röntgen, sedan en sån där CT-scan och bara för att vara på den säkra sidan kollar dom med ultraljud. Och mycket riktigt, nog är det en sån där liten njursten som sitter och jävlas. Men den var inte större än knappa sju mm, så det kunde väl vara värre...

Efter det får jag träffa farbror doktor som förklarar att han tänker göra en sån där "shockwave"-behandling för att bryta upp stenen i mindre bitar. Men det kommer ske först dagen efter! Sen kom det två damer med en pärm med olika rumsalternativ jag kunde välja mellan, vart och ett noga specificerat med vad som ingick. Det jag valde ingick det t ex tre mål mat, ett ombyte sjukhuskläder per dag, och till och med övervakning av sköterskor! Allt till det fashionabla priset av 6000 bath/dygn. När jag väl kom upp på rummet var jag inte säker på om jag checkat in på ett lyxhotell eller blivit inlagd på en vårdavdelning...=)

Torsdagen inleddes med en röntgen, och sen vidare för första shockwavebehandlingen. Det var en lustig liten maskin. Först blev man fastklämd mot en stor blåsa, och sen började en grej inne i blåsan picka. Efter en stund kändes det som om nån stod och slog på magen med ett järnspett och slägga. Då var det dags för första dosen smärtstillande...efter en timme ungefär fick dom avbryta, då gjorde det helt enkelt för jävla ont. Tillbaks till rummet för att halvsova mig igenom dagen. Och det gick nästan, nån gång på natten när smärtan blev för svår var det dags för nästa spruta med, jag antar det var morfin, och nya flygturer bland molnen...

Sen på fredagen var det dags för en ny omgång i shockwavemaskinen, och efter det hade stenen brutits upp i mindre bitar som det nu "bara" är att pinka ut...

På lördagen var det dags att åka tillbaks till Koh lanta, men det drog ut på tiden, tillslut blev det försent att åka eftersom färjorna ut till Lanta slutar gå vid halv tio ungefär. Så det blev till att övernatta på hotell och idag söndag blev det privattaxi tillbaks hit till Lanta. Och allt detta betalades naturligtvis av försäkringsbolaget! Den totala vårdkostnaden för tre dagar hamnade säkert runt 250 000 bath...

Och just det, som lök på laxen, grädde på moset, spiken i kistan eller vad ni nu vill använda för uttryck, kom läkaren och sa: "du har lite högt blodsocker, jag vill att du ska träffa våran diabetesläkare..."

Så just nu vet jag inte riktigt vad som händer, lusten att stanna kvar här har liksom försvunnit. =(
 

Ja det har inte hänt sådär mycket den här veckan, dagarna rullar på och det är redan fredag i morgon. Då kommer syster Frida och hennes kompis hit till Lanta, och det ska bli skoj. Frida har jag inte sett sen Juni, och det är ju ett tag sen.

Har upptäkt att solnedgången över Long Beach tröttnar man aldrig på!

Har jag sagt att Long Beach är ganska...lång?

Lite vågskvalp...

Bananer!

Man kan ju inte vara i Thailand utan förundras över deras elnät. Här t ex ligger elledningarna på marken, och ja, det är ström i dom, för det brummade när jag gick förbi och kollade in dom...

En skolvecka avklarad, 25 återstår...och det har varit en tuff vecka, nya grejer varje dag som vi förväntas kunna dan efter.

Lördagen bjöd på "barnens dag", en dag med massa aktiviteter för barnen och där olika företag och skolor skänker presenter, sötsaker, mat mm mm. Vår skola var naturligtvis med, och några lyckliga elever fick gå upp på stora scenen och ge bort presenter.

Jahopp, då har man klarat av tre dagar i skolan då, och jag har inte gett upp än...fast det är otroligt mycket som ska in på en gång och det känns som det mesta försvinner ut lika snabbt igen. Men det ska nog gå bra. Men det värsta är att vi får läxa att göra varje dag. Det här är dagens bokstäver att lära sig:

Äter gör en ganska ofta känns det som. Som tur är ligger flera bra matställen mitt emot hotellet. Här får du grillad kyckling med ris för 55 bath. (ca 13 kr...) Vansinnigt gott...

Korvstoppning...

Jaha, då har man genomlidit första dagen i skolbänken, och herregud vilken korvstoppning det blev. En massa konstiga ljud och olika tecken som betyder samma sak...men men, jag har ju sex månader på mig att fatta nåt! =)

Ja, då är man sedan ett par dagar på plats på Koh Lanta, och det är hur skönt som helst! Själva flygresan var lika långtråkig som tidigare, det enda som var lite spännande var att lyfta från landvetter i stormvindarna. Kändes som planet lyfte på tvären...

Väl framme i Krabi väntade en knappt två timmar lång bilfärd till Lanta, inklusive två färjeöverfarter.

Jag antar att det är en rätt standard thailändsk färja...

Koh Lanta! Och längs vägarna kan man se precis vad som helst...

Väl på plats väntade två nätter på Pearl beach resort! Två nätter i deras billigaste bungalow med fläkt, och det var en upplevelse. Centimeterstora glipor runt dörren, utomhusbadrum (som det iaf var tak över...) och en hängmatta på verandan som såg ut att ha hängt där i tio år...men sängen var överraskande bekväm!

Avancerat dörrlås. Kändes mer som att gå in i en ladugård än en bungalow...

Nu sitter jag iaf på mitt nya hotellrum, och det är rena himmelriket. Det finns AC! Får väl se hur länge jag stannar här, kanske hela vistelsen. Det återstår att se.

Och här är utsikten från balkongen.

Ok, det var allt för denna gången.